Fyfan vad det kommer se ut här, som en trafikolycka!

HÖRNI gott folk. Bloggen kommer se ut som ett rent helvete  i nån dag MÅNAD. Victor ska göra om och fixa i utbyte mot att jag lagar mat åt honom. Skämtade igår om att jag måste ut och jaga isåfall, jaga ”quorn-djuret”. Ingen skrattade.

/Linnea

Sedan åt jag min havregröt och galopperade till jobbet.

Klippte lugg igår, och toppade håret. Kände att det var för mycket blondinbella-hår förut.  Fick mycket komplimanger efter frisörbesöket och var nöjd! Idag frågade jag min kompis V om mitt nya hår ser ut som ett sekreterar-hår, ett media-hår eller ett barbie-hår. Han skickade denna bild som svar.

Blev så nervös när folk frågade hur det gick med naglarna att jag var tvungen att bita.

Att blogga om mina naglar var ju fail eftersom folk har frågat hela dagen ifall dom får se. Vilket icke skett. VARFÖR?

Jo: Tänk er en extremt överviktig vän som skrivit på facebook ”Nu tar jag tag i träningen! Kan jag få tips?”. Skulle du nästa dag när du möter den här personen säga ”Du! Kan jag få se dina fettvalkar? Kan du dra upp tröjan så jag får se? Kanske klämma lite? Antagligen säga Åh herregud?”.

Love and peace! /Linnea

If you don’t mind, why don’t you mind?


MÅSTE sluta bita på naglarna. Alltså det är inte roligt. Hur gör man? Hur kan man ha sånt tics? Kan inte ens skylla på media eller nikotin. Tjejkompisar brukar säga jag ska MÅLA dom i fina färger för då vill man inte förstöra det fina. Bara det att om jag gjort det hade det varit som att visa upp 10 prinskorvar med färgglada ändar och säga ”Titta vad fint!”

Felt so lonely in your company

Idag var en helt vanlig dag i Linnea-land. Sprang lite ärenden, köpte lite bak-grejer och och planerade helgen. Hade en turban på huvve. En genomskinlig tröja.  Hälsade vänligt på grannarna och så. Volontär-arbetade lite. Fixade inför dansen. Rullade egna köttbullar. Power-walkade med hurtig musik. Dammtorkade. Skrev ett brev till en god vän. Läste lite poesi. Skrev lite bättre poesi. Vann en tävling..

Hehe NÄ. Men är på bästa stället att dagdrömma – JOBBET.

Och sedan frågar mamma om vi ska äta blodpudding idag.

Idag lämnade jag blodprov, för att få bli blodgivare. För första gången tycker jag det var så OBEHAGLIGT med sprutan. Enda glädjeämnet var att han frågade ifall jag löptränade mycket, eftersom jag hade så låg (bra) vilopuls. Svarade Ja, men misstänker att pulsen var så svag för att jag var halvdöd av skräck. Låg och tänkte att sprutan snart kommer tryckas in, sedan kommer blodet pumpas ut. Och det gjorde det, helt tjockt och rött och varmt. Fick även tvångstanken att hjärtat liksom dräneras på blod att pumpa runt och börjar torrpumpa, som en fisk på land?

När jag kollar på den här (lånade) bilden pirrar det i magen, som när man ska åka en farlig karusell, eller som precis innan man spydde av rödvin för första gången.

Om jag visste vad som skulle hända hade jag varit ännu räddare.

Brukar inte bli rädd men ikväll började vi prata om galningar man träffat när man varit politiskt aktiv. Riktiga galningar alltså, inte typ centerpartist-galen. Det gled sedan över till spökhistorier osv.

1. När jag skulle köra hem var jag övertygad om att det nu låg en seriemördare i baksätet.
2. Jag var lika säker på att jag skulle se The ring-tjejen stå längst med vägen.
3. Det nedsläckta trapphuset visste jag det skulle stå galna sosse-hatare i.

Men klarade mig.

Kom hem sent och bäddade ner mig direkt för att svtplaya. Såg något röra sig i ögonvrån. Tänkte att FAN när man börjar se i syne har det gått för långt. Fortsätter svtplaya. Tyckte något rörde sig igen, men ser inget när jag tittar dit.

1 minut senare står jag ute i hallen och hyperventilerar i trosor. Det var en Långsjängelmy som KRÖP på täcket, i sängen, emot mig. Gigantisk. Alltså den stirrade liksom på mig när jag såg den? En långsjängelmy är alltså som en spindel med vingar. En jannelångben-mygga. DJÄVULEN förminskad. Känner mig inte så cool nu när jag skrev ner det, men å andra sidan vill jag genom att prata om det få andra att träda fram ur skammens skugga!

Dig a new record with a lot of bop, Ice cream cones and banana split

Var på klädbytardag och hittade två stycken pastellfärgade, stickade tröjor.
I dom här tröjorna tar man sin plastiga, guldiga väska och gör ärenden på stan. Man tuggar sötsliskiga tuggummin, man tror på Gud, man bakar blåbärspaj, man flörtar på ICA och har alltid, alltid välkammat hår. Om man skulle bli ledsen när man bär denna tröja så kastar man sig på sängen och gråter, på ett snyggt sätt. Men, det är bara att måla fan på väggen, inte man bli ledsen i den här tröjan? NU ska jag iväg till Berg och lyssna på Rockabilly, äta hamburgare och älska Jämtland.

Singeljag på LO:s familjedag!

Det gick bra att tala, ovanligt många kom fram och berömde mig och sånt värmer ju alltid ett hjärta när det regnar.  Synd bara att GYLFEN tydligen var öppen??

Den svenska tigern och jag.

Skriver tal och eldar upp mig själv, för imorgon är det LO:s familjedag. Kommer prata om att det finns människor och partier och organisationer som tycker det finns en poäng i att göda den amerikanska drömmen om att börja på botten och genom att slita kunna nå toppen, och att Socialdemokraterna och LO måste ta och steppa upp lite. Göder ilskan med att jag inte kan åka till popaganda p.g.a ekonomi också. Såhär tänker jag mig att jag ska göra entre i badhusparken imorgon. Dm ni förstår är det inte tigern jag försöker döda. Det är istället mannen, som får illustrera Högerspöket, jag ska döda.

Hoppas Freja hjälper mig vakna om 4 timmar.

Skulle kunna skriva:
Imorgon 07.15 ska jag träffa B utanför gymmet. Sedan jobb, lunchdate med syster, eftermiddags-möten, skriva talet inför lördag (badhusparken, var där!) middag med mamma och sedan på kvällen ska jag träffa mina underbara tjejer :)
Allt skulle vara sant, varje ord. Skulle också kunna skriva att jag kollade på ett program om hedningar i Sverige 2011 och känner en stark längtan efter att dricka öl ur horn mitt ute i skogen och tillbe Freja nu?? Blir för starkt påverkad av det jag läser och ser. Ska blogga mer om det imorgon. Ledtråd: Efter Anne Franks dagbok fick mamma prata med läraren, och en bok om djurrätt = jag ville bli vegan.

We can do it, tänkte jag och ville gråta.

Tidigare har jag tränat på tjejgym. Där är det fluffiga mattor i omklädningsrummen, Robyn spelas i högtalarna, när man springer kan man kolla på Oprah på en liten skärm framför sig och det finns handsprit vid varje maskin som man kan använda.

Igår, killkompisen E ska hjälpa mig bygga muskler: ner i en källare. Speglar i rummet. 10-11 killar som står och lyfter vikter och BRÖLAR när det blir tungt. Något som lät som E-type spelades. Jag skulle träna armar. Efter 15 gånger med en LITEN hantel och peppande ord som ”du tävlar bara mot dig själv” var armen som spagetti och jag ville gråta. När min tränar-kompis sa att då vilar man lite sedan gör 15 till så försökte jag gråta. Tyvärr hade jag svettats ut all vätska så det gick inte, så jag fick fortsätta.

Sedan fick jag träna mage, då blev han lite mer impad tror jag. Istället för 15 gånger 3 lyckades jag köra 30 gånger 4.  Tror inte han läser den här bloggen, för jag kan ju säga att jag försökte resa mig upp ur sängen nyss, det gick inte så bra.


Hade inte kunnat lyfta armen såhär nu.

Flickan som vill vara Gud.


Idag fick jag två mail. I ett stod det att avsändaren (hon)  tyckte man skulle undvika män som cyklar i kostym. Svarade att det är helt sant. I det andra stod det att jag fått 250.000 dollar. Önskar det varit dagens mail jag kunde säga är helt sant.

Nej betyder ja (egentligen alltså)

Kommer aldrig kunna låta mina barn titta på Skönheten och odjuret, utan att ha dåligt samvete. Tror jag kommer tycka om mina barn för mycket för det. Känner igen mig för i hur kärlek skulle vara självuppoffrande, att bli bortrövad skulle vara romantiskt och man ville ju att KILLEN skulle bli kär i en och man skulle säga nej men han skulle inte ge upp för han var så kär osv. .

tryck här så kommer ni till youtube-klippet:

Del ett

Speciellt kommer inte mina söner få titta.
sexism, styrka och dominans

Sedan klottrade jag slagord med näsblod.

Igår var det kalas i Önet. Veteranbilar, liveband och hamburgare = livet.

Klockan 00.30 åkte jag moppe hem till Änge, systersonen körde. Det var väldigt kallt, vi puttrade fram, det var potthål i marken, jag hade tunna tunna kläder. Men tänkte som så många andra gånger att i filmen om mitt liv hade detta nog varit öppningsscenen. Fullmåne, mörk skog, moppe, röd klänning, på väg från festen.

PS ni kanske tycker jag ser lite stel ut på bilden? Hihi är jag å. Som att stå på ett häftstift.  Idag är jag hippe, bilder på det kommer sen.

Idag har jag simmat, då blir det inga krig vettu.

Fick slutgiltiga antagningsbeskedet till Berghs idag.  Känns det inte som att sommaren är slut? Som att det är dags att jag börjar blogga igen? Nu kan man sluta gå runt i linne och känna att alla luktar Cocos eller mango. Nu är det snart OK att ha rosetter och sammets-klänningar igen. I höst kan ni lyssna på min fantastiska playlist Kvinnor att fira hösten med

PS  1. Ja ni får använda saker från min blogg, bara ni länkar.
2. Ja det kommer en fortsättning på killar att undvika-listan, tro mig.
3. Ja jag ska göra om utseendet på bloggen. (Ok det där har ingen frågat, men ville säga det.)

Du kan döda alla rosor men du kan aldrig hindra våren.

Fokuserat på praktiska saker. Göra flygblad dela ut flygblad ringa media fixa flaggor. Nu ligger jag i sängen och vågar inte gå in på aftonbladet. Kroppen reagerar på det hjärnan inte riktigt vågar tänka på.

Tack alla som kom igår. Vi sörjer tillsammans, det kanske inte blir lättare då men då slipper man vara ensam när man ska försöka förstå något man aldrig kommer kunna förstå.

En dag kommer vi båda kunna skratta åt det här, istället för att bara jag står här och skrattar åt dig.

Skön känsla att en bekant ringer medan man är ute och springer. Då kan man ringa upp och säga att Sorry jag inte svarade, var ute och motionerade. Ofta är tanken på att man gjort saker mycket bättre än att faktiskt göra det. Att nattbada och sedan ligga på en äng och dricka mousserande vin är kul, men ännu bättre är det när man senare säger – Åh minns du att vi badade och drack vin på en äng och tittade på stjärnorna? Typ som att hoppa fallskärm – roligare att prata om och se tillbaka på än att göra det.

Med det här som bakgrund kan vi lära oss att allting man gör här  livet antingen är roligt medan man gör det, roligt att berätta som eller kan bli en rolig historia om några år. I Australien när jag försökte gå på två dater samma kväll, och det tyvärr var så att killarna var kompisar och en blev galen var ju inte så roligt då. Men det är det idag!

Synd han är för dum i huvudet för att fatta att han är dum i huvudet.


Kommer ihåg första gången jag var på en DATE. På domus fik i Östersund. Gud vad nervös jag var. Hade handsvett å kunde knappt prata. Sen kom man på det att killar projicerar ju alltid sin drömtjej på tjejer de går på date med. Säger ej detta är bra, bara att det är sanningen.

Om ni undrar varför jag plötsligt gärna vill äta middag hos er:

Måste spara pengar. Stockholm i September. Ni kanske tänker att det borde vara enkelt, med tanke på att jag haft heltidsjobb sedan Januari. Att mamma betalar hyran och handlar mat. Att pappa betalar bilförsäkringen. Att jag har rikskuponger, och alltså billigare luncher. Att jag har gratis telefon & jobbdator och friskvårdspengar och får milersättning via jobbet?

Ja. Det tycker jag också det vore, om någon annan hade berättat att sitt liv var så. I mitt riktiga liv; om någon som vill köpa en 90-säng, hör av er. För 300 kronor extra ingår min själ.

Om du slutar prata hör du att bruset i dina öron försöker spela soundtracket till ditt liv.

Skratt som var så höga att man inte hörde det var Fleet Foxes som spelades i bakgrunden. Kanske eftersom det efter ett tag inte längre var det som spelades, utan någon slags skiva från 80-talet. Kanske vet man det varit trevligt när man inte minns vilken musik som spelades för att man var upptagen med att springa ut till vasken för Trocaderon håller på att sprutas ut ur munnen av skratt och någon säger att kommer du ihåg när och man hör inte ens slutet för man vet vad hon tänker säga och det blir för mycket man måste gå in i nästa rum och lägga sig på sängen och skratta.

Ungefär så skulle jag svara om du frågat hur min kväll varit.


Do you really have to leave right now, in a minute i’ll be 21.


Kaktorn som jag gjorde till min födelsedag igår.

Imorse pratade jag på Radio krokom om Harry potter-premiären som var inatt. Efteråt kramade vi varann, torkade tårarna och satte oss på en bänk utanför. Folk kom ut lika tårögda, kramade varann. Några förbipasserande skakade på huvudet. Jag skakade tillbaka och tittade på dom. De såg ännu räddare ut då.

När man är elva år får man sitt brev till Hogwarts om man är antagen
. Natten till min elfte födelsedag, precis innan jag skulle sova, sa pappa sådär i förbifarten att han hade sett en uggla ute vid bredvlådan. Jättekonstigt, sa han. Mitt hjärta började banka. Jag frågade om han skämtade. Han sa nej, den hade suttit på brevlådan ganska länge. Men, det var säkert inget och pappa skulle gå och lägga sig nu, men jag kunde ju gå ut och kolla om den satt kvar. Jag sprang ut barfota. Tänk om, tänk om, tänk om dunkade mitt elvaåriga hjärta. Ingen uggla, men ur brevlådan stack ett brunt, skrynkligt paket. Tänk om tänk om tänk om. Jag rev upp det. I det låg ett Harry Potter-pennskrin, en tidig present från pappa.  Känslan efteråt var sådär – men det jag minns är tankarna när jag sprang ut. TÄNK OM. Det kan vara verkligt, det kan hända mig.

Livet ska vara som för en fjäril en varm sommardag.

2010 skrev jag: Att aldrig göra narr av folks drömmar, att aldrig avbryta någon som ger mig en komplimang. Att låta mig dras med, att förtjusas, att skratta med, att göra lite mer och analysera lite mindre. Att hellre vara naiv och blåögd än tvärtom. Jag sa : detta ska vara ett år med starka minnen starka känslor starka människor. Och det blev det! Jag älskar min födelsedag, då får man säga sånt här. Och det är okej. Då får man vara någon som är completley out of touch with reality och gå med kjol även om det är kallt. Då är det kärlek och kakor och skratt och kramar och framtid.

När jag jobbade på ålderdomshem läste personalen upp en dikt en 83-årig dam lämnat precis innan hon dött. En del av den gick

”Om jag fick leva ett liv till skulle jag ha varit dummare än jag varit under den här resan. jag skulle vilja ta saker mindre allvarligt, bestiga fler berg och simma i fler sjöar. Äta mer glass och mindre bönor. Jag kanske skulle ha fler verkliga problem, men färre inbillade. Om jag fick leva om detta liv skulle jag bara ha stunder. En stund efter en annan, istället för att leva så långt i förväg. Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag börja gå barfora tidigare på våren och senare på hösten. Jag skulle dansa mer, åka karuseller och plocka fler blommor.”
Det bär jag med mig!

Jag och Håkan Juholt möts igen, i Almedalen.



Jag och Juholt träffas allt mer ofta. Som ni ser på bilden hängde vi i Almedalen. Ni kanske tror det är motljus, men det var faktiskt han som lös sådär starkt. Solgudens broder och Folkets ledare Håkan Juholt är hans nya officiella namn, kan jag avslöja. Aftonbladet går ut med det senare i veckan. Men han avslöjade det en sen natt efter lite vin för mig. Ni kanske tycker jag ser sliten ut? Att det ser ut som jag haft 7 svåra dagar? Ja, precis så var det. fast 7 svåra dagar och 7 ännu svårare nätter.

Efter en vecka i Almedalen kommer jag nog aldrig komma dricka rosé igen. Det känns som det är allt jag gjort. Skålat med svenskt näringsliv, kanske ni säger och fnyser.
Nja, det är ju aldrig så dramatiskt och lika mycket intriger som det verkar.  Skålat med kompisar i den lägenhet vi bodde stämmer nog mer.

A L M E D A L E N

Imorgon får jag en veckas semester, och åker till Almedalen. Folk fnissar å skakar på huvudet när jag säger det. Och, kanske är det lite galet.  Jag och min vapendragare Hanna kommer dit med färjan 03.00 och åker en vecka senare 03.00. Vi tänkte ”Man kan ju festa sen bara åka till färjan!”
När jag och Hanna var i Paris för några månader sen missade vi flyget hem. Bäddat för trouble alltså, double trouble.

Lista på saker jag ska göra:
Skåla i Norrlands guld med blondinbella och bjuda henne på en snus.
Skåla i Norrlands guld med Hanna.
Ta på Juholts mustasch. Sedan skåla i Norrlands guld.

SSU på Kristdemokraternas dag förra året. 10 minuter senare kom ett stort gäng
arga KDU:are varav en ville döda min näsa med en KD-skylt.

Det blir en sommar i Sverige.


Om ni undrar vad jag gör på dagarna liksom.

Left his house at midnight, resolute and young In search of something better

Umeå Stockholm Uppsala snurrar i huvudet. Alla jag träffar som råkar nämna att de varit i Umeå frågar jag ut. Varje person som bor i Stockholm tvingar jag höra runt om boende. Hemvändarna från Uppsala pressar jag på info om studieklimatet. Frågar min bror om han inte ska investera lite. I vad, frågar han.
Din lillasyster, svarar jag.
Tyvärr verkade han inte tycka det var en lika bra idé som jag tycker. Tänker han borde köpa lite hyreshus där jag ska plugga, så kan jag julpynta och klippa gräset och bo där.


Imorgon är det midsommar. Är så jävla PEPP. Fröjdholmen! Mat! Folk! Ledig!
ÖP hade en bild av mig och Linnea Svensson på en halvsida. Synd att jag såg galen ut, först i efterhand man ser hur sliten man var under valrörelsen. Ungefär som från Marie Antoinette-filmen på bilden här ovanför!

Ladies and Gentlemen we are floating in space

Min första festival. Jag hade vindunk och tält och allt var på topp. Vi hängde i partycampet, köpte vin på auktion och somnade utanför tältet. Innan hade jag även chattat med en kille, D, och vi hade bestämt oss för att vi såklart skulle festa där!

Andra kvällen, nivån var den att jag och min tjejkompis hade kastat oss i folks tält precis innan, vi hittade ett partycamp. En jobbig kille satt och hetsade om invandrare och sossarna. Jag tände till, blev arg och sa väl något förolämpande. Då blir han förbannad, tar strypgrepp på mig och får ner mig på marken och säger jag ska hålla käften. Jag börjar gråta, kan inte andas, ligger i geggan. Folk ser det och puttar bort honom, skriker han är dum i huvudet, jag kippar efter andan, gråtandas.

Då känner jag igen honom.
Jag – D?
Han – L?

Vårt festande blev inte av, kan jag säga.

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk


Stockholm i 48 timmar. Vinfest på söder en lördag blev mobillöst nattkaos som mot alla odds slutade fint.  Överlevde bilfärd till Nacka där föraren sa ”Alltså du behöver inte ha  bälte, ryker vi nu så ryker vi!”. Fina, vilda, galna, bästa syster Matilda lyckades fly från galningen, som hämtad ur  No country for old men , och efter att ha varit ifrån varann några timmar sa både ”Alltså, du kommer dö när du får höra det här.” Och sen grät vi av skratt, och sa att våra liv händer ju inte. Nu är det tillbaks till verkligheten, utelåst, mobillös satt jag på en bänk i regnet tills min bror råkade gå förbi av en slump.

Puss alla haters! Obs detta är inte en bild på min bror, utan galningen Matilda stack ifrån.

Amongst the crowd a heart will break and a heart will mend.


OBS dricker energidryck, ej öl. I Strömsund drack jag i genomsnitt 3 red bull/dag.


Inatt drömde jag att min hund sket på hallmattan. Och jag stod och pratade med mamma, som var i köket, för att inte hon skulle märka det. Vad säger det om mig? Att jag
1. Inte tog ut Fanny, utan bara såg till så mamma inte såg det?
2. Drömmer om att min hund skiter.

Å Andra sida drömde jag häromnatten att en bekant/killkompis misshandlade en kille jag brukade träffa, för att min gamla kille hade huggit av min tumme. Varför minns jag inte, men han hade antagligen ett bra skäl. Det kanske säger mer om mitt inre liv?